Vecka 25: Kris 2.0

Hur gick det för de som krisade för ett år sedan? Och kan vi lära oss något? Johann funderar.

För ett år sedan skrev jag på denna plats om en midsommar i krisens tecken: kaos, krismöten och Kalmar. Ja, jag skrev om det. Antagligen för att det precis som nu inte fanns så jättemycket nytt i Sirius-kontext att ta fasta på. Sommaruppehåll i fotboll och någon typ av fystester i bandy.

Jag skrev inte för att jag visste mer än någon annan om Kalmars eller IFK Norrköpings inre turmoil utan för att ordet kris hade fastnat i huvudet. Som ett envist grässtrå i en midsommarsko. I år har vi själva varit drabbade krisen – även om den där AIK-segern fick oss att i alla fall för en stund känna att det värsta kanske är över.

Men oavsett hur det blir. (Mycket avgörs ju i nästa match mot Öster) ((17 matcher kvar efter den men ändå, känslan!)). Om vi tittar på vad som hänt med dem som för ett år sedan var illa ute. Hur har det gått? Har vi något att lära? Vi testar, och ser.

Först ut. Kalmar FF. Tränare Jensen, ni vet han som “hade förtroende”, drog till England fyra dagar efter midsommar. Burnley, av alla ställen. Man hoppades på en nystart – men Kalmar valde istället att trilla ur serien under ledning av den gamla klubbikonen Stefan Larsson. Lärdom: Se till att tränaren inte vantrivs så pass mycket så att han längtar till Burnley. Och ta kanske inte ett sentimentalt tränarval. Även om jag mini-lockas av tanken på att räddas kvar av Magnus Wikman i höst.

De spelar alltså i Superettan nu, Kalmar, där de märkligt nog ser rätt stabila ut. Eller märkligt och märkligt. Kanske är det bara att tugga på, om man har ekonomin för det? Och psyket? Lärdom: Sälj dyrt, bli rik och behåll många av spelarna. Då kan Superettan till och med kännas kul.

Peking då? Ni vet, IFK Norrköping. Minns ni stormötet? 241 krismedvetna själar som samlades i någon aula och ville ha förändring. De fick till slut... en gammal bandykeeper. Som också är väldigt ung. Martin Falk.

Alm fick sparken i december – inte med dunder, utan mer… jahapp? Falk klev in i maj och har sedan dess... varit där. IFK Norrköping 2025 är exakt det man tror att IFK Norrköping 2025 ska vara. Det är inte dåligt. Men det är inte mycket mer heller. Lite som vi ifjol. Känner mig avundsjuk.

Kris? Nja. Ekonomin är åt skogen dock. Så där kan vi lära oss att… försätta sälja spelare? Gud, vad deppigt.

Det intressanta med ett års perspektiv är att det som kändes akut då, ofta känns... förväntat eller stabilt nu. Alla dessa så kallade kriser har följt ungefär samma dramaturgi: lite oro, några avgångar, en ny röst i omklädningsrummet, en ny förlustsvit, en vår att glömma, en höst att hoppas på. Och en klubb som faktiskt finns kvar.

Min tes för ett år sedan var att ordet kris överanvänds, och jag känner mig (relativt) trygg i att stå fast vid den ståndpunkten. Fotboll är något som nästan alltid rullar vidare trots allt. Med nya tränare, gamla problem, och en backlinje man fortfarande inte riktigt litar på. Gott så!

Veckans…

… nubbe

Ingen! Min midsommar går i tecknet svalt vitt vin. I Norduppland!

… glass

Pistage! Blev glad av att Andreas Engelmark blev så glad av att få frågan av Sirius mediateam om sin favoritglass. Och att han valde pistage som bästa smak. Ja, man är svältfödd på glädje och Sirius i kombination. Men ändå!

… låt

Morrissey - Best friend on the payroll

… vana

Vinna mot AIK.

… klubblegendar in the making

Melker Heier.

… påminnelse

Enköpings SK är fortfarande fienden. Även om vi har ”arenatorg” på deras hemmaplan i en träningsmatch mot AIK.

Glad midsommar!

/Johann