Vecka 22: Åh Örsundsbro, so much to answer for
I kväll åker IK Sirius till Åvallen för seriematch mot Örsundsbro IF i Division 4 Uppland. Oskar ser chansen att göra upp med sin hemort.
Jag lyssnade i veckan på BBC-långköraren Desert Island Discs. Ett radioprogram där en gäst får välja ett antal låtar hen skulle ta med sig till en öde ö. Programmet är så pass stramt programlett och mallat att nästan varje samtal, oavsett gäst och samtalsämne, blir fjäderlätt. Avsnittet jag lyssnade på gästades av den 82-årige brittiske artisten Graham Nash, tidigare i The Hollies och Crosby, Stills and Nash.
Han spelade Buddy Holly, Jerry Lee Lewis, The Beach Boys och utnämnde A Day In The Life med The Beatles till världens bästa låt. Inga överraskningar, alltså. Det som fastnade hos mig var istället när han berättade att han alltid haft en längtan och dragning till USA. Och hur han efter att ha sjungit tillsammans med David Crosby och Stephen Stills förstod att han behövde göra slag i saken, hoppa av The Hollies, åka över Atlanten och göra något nytt.
Uppsala var min första längtan. Det var också, som det heter i en svensk dramakomedi från 1999, vägen ut. Vi har snuddat ämnet förut, men jag och Johann är inte från Uppsala. Inte ens från rätt kommun. Vi är från Örsundsbro. En liten ort två mil utanför stan, i riktning Enköping.
Men även om jag växte upp i Örsundsbro så var vi aldrig gjorda för varandra. Det blev tydligt så fort jag inte var ett litet barn längre. Redan i årskurs 6 började jag spela i band och när håret växte långt och fotbollströjorna blev till blommiga skjortor förstod jag att jag omöjligt kunde bli kvar. I Örsa.
Jag och Johann repade med vårt dåvarande band i en replokal i kyrkans lokaler. Replokalen drevs en rödhårig kantor med Kiss-fäbless och kallades “Rock Heaven”. Den blev fristaden under en högstadietid som i övrigt mest präglades av nynazister (det här var innan de satt i riksdagen) som inte enbart tyckte att långhåriga hippie-wannabees var far out. Den där längtan var därmed inte bara en längtan bort från landsbygdens tristess utan en längtan bort från en elak plats, där alla som ville hitta egna uttryck fick betala priset i form av hotbrev i skolskåpet och glasflaskor i huvudet.
Det var så klart ett pris värt att betala.
Att spela i band tog oss till ungdomsgårdar i både Uppsala och Enköping och det märktes snabbt att det var den förstnämnda staden vi skulle ta oss till för att komma vidare. Mytiska platser som Grand och Café Genomfarten visade att en annan värld än den örsundsbroiga var möjlig och när jag väl skulle välja gymnasielinje var mitt enda mål att hitta en utbildning som inte fanns i Enköping, så att jag kunde komma in i Uppsala. Väl på plats på medialinjen på GUC träffade jag en kille i Velvet Underground-tröja som blev min bäste vän, och utanför skolan startade jag och Johann ett nytt band. Med killar från Uppsala. I Uppsala. Våra drömmars stad.
Sedan dess har allt för mig utspelat sig här.
Men Örsundsbro har inte varit en främmande plats. Mina föräldrar har bott kvar i samma parhus hela tiden. Jag har jobbat på skolan, på kommunen och nuförtiden är min dotter hemma hos sin farmor och farfar varje fredag, och leker på samma gräsmatta som jag gjorde. Jag vet att Örsundsbro inte är elakt längre. Utan bara en plats, mittemellan Enköping och Uppsala. Och i kväll spelar Sirius fotboll där, på Åvallen mot Örsundsbro IF (ett olyckligt nytt namn på min moderklubb, anrika Lagunda AIK).
Vad är då så speciellt med det? Tajmingen. Mina föräldrar ska nämligen flytta till Uppsala i juli. För 35 år sedan fick de jobb på skolan i Örsundsbro, flyttade dit och skaffade familj. Nu drar de till slut vidare, och med dem min enda och sista koppling till min hemort. Jag och mina syskon blir, vad det verkar, en isolerad generation örsundsbroare.
Så det känns lite som sista gången, one final homecoming, när jag i kväll sätter mig på buss 804, passerar Skärfälten, lilla Ransta och Eningböle, och i skuggan av den tegelgula skolmatsalen där Rickard Mattsson head-bangade sig blodig på en Rock Heaven-kväll, kliver av på hållplats Örsundsbro centrum. Där väntar en kort promenad längs Enköpingsvägen till pizzerian på torget. Målbild: en pizza och två öl.
Strax innan klockan 19 marscherar vi division 4-ultras sedan i samlad trupp ner mot ån, kisar mot solen som lyser just ovan den 70-tals gulbruna sporthallens tak, och angör Åvallen för att plocka hem tre poäng till Sirius och Uppsala. Kanske är det en cirkelslutning så god som någon.
Veckans…
… smeknamn
Om jag ville kampanja mot Christer Mattiassons varande som Siriustränare hade jag börjat kalla honom Clueless Kitten. Men vi är inte där, riktigt än.
… låt
Crosby, Stills, Nash and Young - Our House.
Our house
Is a very, very, very fine house
With two cats in the yard
Life used to be so hard
Now everything is easy 'cause of you
… sympati
Jönköpings Södra, som gick upp till Allsvenskan året innan Sirius, ligger näst sist i Division 1 södra, och man förlorade senast mot Andreas Granqvists Ängelholm. Rakt igenom dunderdeppigt för en klubb som fortfarande har en bra och levande supporterkultur - och visst känns det som om att det var alldeles nyligen man såg J-Södra som en inspiration?
… bandnamn
Vad mitt och Johanns första band hette? Defcon 1! Asballt, när man gick i högstadiet. En gång kallades vi för “Örsundsbros Genesis”. Det ni!
… sjung då för fan
Det finns mycket känslor i blåsvarta supporterled kring både uppslutning och sånginsats under den senaste hemska Tele 2-upplevelsen. Den typen av frustration fanns redan när vi var 50 pers i klacken på Studan och jag tror svaret på problematiken är samma nu som då: gå till dig själv. Gå på så många matcher du kan, sjung så högt du kan. Till slut smittar det av sig.
… bandy
SD-politikern Camilla Westman föreslås bli bandyförbundets nya ordförande. Bandypuls har intervjuat henne:
– Jag blev överraskad, så klart. Det var väldigt nytt för mig men samtidigt tycker jag om sporten, även om jag inte varit engagerad eller varit på så mycket bandy. Jag har varit en del på bandy med kunder i Sandviken och kollat på SAIK, säger hon och fortsätter:
–Det jag minns från det är att det är folkligt och roligt, med stor gemenskap och riktiga lirare. Även om jag hade lite svårt att hänga med och se bollen i början.
Låter toppen, det där. Verkligen.
… swish
… pregame
Västra Sidan promenerar från Stabby till Studenternas på lördag, med väl valda pubstopp på vägen. En perfekt chans att ha lite kul innan vårens värsta ångestmatch sparkar igång. Läs mer om Västrapromenaden på Facebook.
Vi ses på Studenternas, promenaden och Åvallen. Sjung för fan!
/Oskar